”Skjut dem”
– Skjuta dem. Nu griper polisen dem bara, sätter dem på bussarna och sen släpps de fria.
Lastbilsföraren Gordon Hacker tvekar inte när han får frågan vad fransk polis bör göra för att stoppa migranterna.
Men det är människor som försöker fly…
Han avbryter:
– Förlåt mig då. Men alla är inte desperata eller rädda. Om de hade varit det hade de inte försökt gömma sig under lastbilarna där de kan bli krossade.
Den franska kravallpolisen vaktar vägen som går utanför flyktinglägret i Calais.
Fransk kravallpolis vaktar vägen utanför flyktinglägret.
Fransk polis jagar bort migranterna som försöker ta sig upp på lastbilar som åker genom tunneln i Calais mot England.
Vid migrantlägret "The Jungle" i Calais.
Varje kväll går migranterna 2,5 timme från lägret mot tunneln där de försöker hoppa på tåg och lastbilar som åker till England.
Hans långtradare står parkerad på en lastbilsparkering i Calais där han tar igen sig innan han ska åka hem till England. Hela området, stort som ett par fotbollsplaner, är omgärdat av högt metallstaket, det är kameraövervakat och två vakter patrullerar med en schäferhund.
Allt för att migranterna inte ska kunna ta sig in.
Den hittills största anstormningen mot tunneln inträffade i slutet av juli. Franska hamnarbetare gick ut i strejk i protest mot sin arbetsgivares planer att sälja två färjor till en konkurrent. De hävdade att 120 jobb hotades. De ockuperade lastbilskajen och tände eld på järnvägsspåren, färjorna stod stilla och trafiken igenom Eurotunneln stoppades. Hundratals migranter såg sin chans. Med sina bara händer försökte de slita ner stängsel för att kunna gömma sig på tågen och lastbilarna.
För Gordon Hacker är de bara ligister. [twittra]
Läs mer i PLUS: De farliga vägarna till Europa
Han börjar prata fort, tappar ord, så upprörd är han när han beskriver hur det var att åka igenom tunneln en av dessa dagar. Han såg hundratals personer som i stora grupper gick mot tunnelmynningen. Plötsligt stod sex–sju personer framför hans förarhytt och försökte bryta sig in i med en kofot lastutrymmet framför honom.
– Jag tutade för att varna föraren, jag körde sedan mot dem. Jag borde kanske inte ha gjort det. Men i mitt hemland är det ett brott att bryta upp ett lås, säger han.
Migranterna vände sig sedan mot honom, berättar han. De viftade med kofoten, bankade till fönstren på förarhytten. När Gordon skulle köra i väg dem hotade en av dem honom med en kniv. I personbilarna grät skräckslagna barn som bevittnade kaoset, berättar han.
Han har kollegor som har slutat köra på grund av situationen. Själv kollar han under sin lastbil så många gånger när han är i Calais, att han stundtals känner sig paranoid. Största skräcken är att en människa ska krossas under den väldiga trailern som rymmer 44 ton frusen mat. Hittar polisen däremot en levande migrant ombord riskerar han och hans kollegor att lasten förstörs och att de får böter på nästan 30 000 svenska kronor för att de blir misstänkta för smuggling.
Vår tids stora frågor och konflikter finns i koncentrerad form i Calais: migration, krig, fattigdom. Gordon Hacker lyfter in en till, den mellan Öst- och Västeuropa.
– Jag har sett migranter hoppa ut ur östeuropeiska bilarna. De förarna har så dåliga löner att de lönar sig för dem att smuggla folk, hävdar han.
Men huvuddelen av sin ilska riktar han mot fransmännen. Det är först när en fransk medborgare dör som de kommer att agera, tror han.
– Den där borgmästaren… När jag hörde honom säga i radion att det allting var britternas fel. Jag blev… Å så arg jag blev, säger Gordon Hacker.
REDAKTÖR: JON DEMRED, ANSVARIG UTGIVARE: JAN HELIN